LA SERA DÄL DÌ DI MORT

La sera däl dü nuembär, al rusari pri povar mort so solit dì, l'è un'üsänsa cä g'ho da sempar, dopu vè mangià sisar e castegn rustì. St'an, pär l'ucasiòn, un viag cun la ment ho vursù fa! So andat indrè d'un cinquant'an, pär ricurdà gent mort in cäl temp là! Una generasiòn sparì quänd seri fiö, immagin car, adès un pò sfumà, ch'hän purtà via cun lur i ricord pusè bèi dla mè verda età! Saränd sù i och m'par da vèdi tüti, a vün a vün davänti a mi, am par da vèg ummò i calsunin cürt e in testa tüti i mè cavì! Risenti i parol chi m'rivulgivan, parol duls, chi s'disan ai fiulin, saränd i och, m'par da vès a scola, vèdi al calamai cun l'inciostàr e la canucia sul penin! Sa pödi fa adès pär vialtar che dla vita am ricurdè i mument püsè bèi, chi turnan pù, pär tüti vialtar, ch'i sarà pär sempàr i occh, quänd a mi suridiva la giuentù? Preghi äl Signur pär la vosa pas, la fo cul cör parchè insì m'pias! MARIO GRAZIOLI